Första gången jag kom i kontakt med meditation var på en studiecirkel som Folkuniversitetet anordnade. Det har var ca 2010 och jag hade ingen att gå med, men valde att gå dit ensam. Vi satt tillsammans i en ring och mediterade en gång i veckan. Som vår läromästare hade vi en yngre man från grannstaden som guidade oss genom meditationen. Det hela var intressant och avkopplande, men kanske inte så mycket mer än så. Jag kände inte att det vi höll på med var direkt livsomvälvande, mer en social sammankomst och lite avslappnande.
Av någon anledning kände jag efter kursen att jag ville ha mer. Även om jag inte utvecklats nämnvärt hade jag en intuitiv känsla av att det fanns mer att hämta här. Efter att ha sökt runt lite på internet hittade jag Terry Evans inspelade meditation ”Bergsmeditation” och jag började meditera till den en gång varje kväll. I den guidades man genom en skog, över en å och slutligen skulle man gå upp på ett berg för att slutligen stiga uppåt mot ljuset ovanför oss.
Även denna gång kände jag att det var trevligt och avkopplande, men någon djupare upplevelse fock jag aldrig. Tills en dag. . .
Vi den här tiden arbetade jag på ett äldreboende där det spökade mycket på nätterna. Vi hörde steg fast det inte fanns någon där och dörrar kunde oförklarligt glida upp när vi närmade oss dem. Jag fick en ingivelse att ställa mig i korridoren och meditera för att se om jag skulle få till mig något. Jag hade tittat på ”Det okända” på tv 4 och tänkte att jag kanske också kan snappa upp saker från andar om jag försöker.
Jag ställde mig därför i en korridor, slöt ögonen och började tänka på ”Bergsmeditationen” för mig själv. Jag sa ingenting till de två kollegorna, det här var något jag ville göra för mig själv. När jag kom till punkten där man dras upp i ljuset kom ett utrop från båda mina kollegor samtidigt. Båda tittade på mig med en blick som om de sett ett spöke och de berättade att ett ljus plötsligt hade synts runt mig. Jag minns att de uttryckte det som att jag hade fått en gloria. Till historien kan nämnas att det inte fanns några fönster i korridoren så ljuset kan inte ha kommit någon annan stans ifrån, men jag skriver inte den här berättelsen för att övertyga någon annan, utan för att berätta hur meditationen kom att få en så stor betydelse i mitt liv. Det var i och med den här händelsen som jag insåg att det här inte bara handlade om avkoppling, utan att det fanns mer att utforska och det triggade min nyfikenhet och upptäckarlust.
Under åren har jag kommit att lära mig vilka meditationer som jag tycker fungerar för att föra mig framåt och ge energi och vilka jag spontant vill akta mig lite för. De som innehåller ljus, färger och kärlek är alltid effektiva och de har mycket bra effekt mot allt från stress till sjukdomar. Den sorten jag inte uppskattar är de jag kommit att tänka på som ”amerikanska”. Det är den typen som känns mörkare, mer åt hypnos och ”mind control” på ett nästan lite destruktivt sätt. I den senare typen är det till exempel vanligt att man ombeds sätta fingrarna i pannan för att ”stimulera tallkottskörteln” och liknande. Alla får hitta sina favoriter, men jag uppskattar dem inte.
Min absoluta favorit idag är Sofia Harjunen som har lagt ut många fantastiska guidade meditationer på YouTube. Flera av dem innehåller änglar och min erfarenhet är att de är väldigt kraftfulla både för healing och andlig kontakt. Kan man få tag på Terry Evans ”Bergsmeditation” är den också fortfarande bra. För den som behärskar engelska tillräckligt väl kan jag också rekommendera en meditation som heter ”Secret garden” och som är gjord av det engelska mediet Iris Hall.
Själv mediterar jag så gått som varje dag. Det blir inte riktigt varje dag, men näst intill. En rolig sak är att jag har förstått att det syns på mig om jag mediterar eller inte. Jag hade slarvat med meditationen under flera veckor i höstas, men sedan suttit två gånger på helgen och när jag kom tillbaka till jobbet frågade inte mindre än två kollegor vad jag gjort. De undrade om jag gjort en ansiktsbehandling, men jag hade bara tankat mig med det fantastiska vita ljuset!
Dela vidare