Att styra sitt undermedvetna
C G Jung var psykoanalytiker och författare under första halvan av 1900-talet. Han var lärjunge till Freud, men han fokuserade mer på att förstå hur vi människor kan utvecklas än vad Freud gjorde. De båda psykoanalytikerna var överens om att människan har ett undermedvetet som styr många av våra handlingar, men Freud var mer cynisk och menade att människor är som de är. Det bästa en psykoanalytiker kan göra är att få en människa att förstå sig själv, men de neuroser vi har är vad de är och de går inte att förändra.
Den här tanken accepterade aldrig C G Jung som istället ägnade sitt liv och sin karriär åt att hitta metoder för att inte bara förstå det undermedvetna, utan att även hitta verktyg som människor skulle kunna använda för att förändra och förbättra sig själva.
Han sökte och undersökte de vetenskapliga arbeten som fanns att tillgå under hans tid, men han sökte också i olika religioner och spiritistiska sällskap för att få mer kunskap om hur människor kan utvecklas. Tanken om anima och animus växte fram som en kombination av andliga tankar och vetenskap kring det omedvetna. Han menade att Anima och Animus spelar en avgörande roll i vår personliga utveckling. Genom att utforska och integrera våra Anima- och Animus-energier kan vi upptäcka våra dolda potentialer och utveckla en starkare självmedvetenhet.
I sin självbiografi med titeln “Mitt liv” beskriver Jung hur han satt och tänkte på sitt arbete och sin forskning och hur han brottades med en tanke på om det han håller på med egentligen är vetenskap. När han satt där var det som att han hörde en röst inom sig som sa att hans arbete inte var vetenskap, utan konst. Han kunde inte få rösten ur huvudet och i boken beskriver han att han irriterades över att den lät så retsam. Rösten kändes också av någon anledning kvinnlig, även om han inte kunde uppfatta den som mer än just en kritisk tanke. Rösten fortsatte att reta honom och det var där tanken om en Anima och en Animus kom för honom.
Anima kan visa sig som en klok gammal kvinna, eller som en ung flicka. Energierna kan visa olika personligheter.
Jung tänkte sig att män kommunicerar med sitt undermedvetna genom en feminin kraft som han kallade anima. Samma kraft inom kvinnor menade han var manlig och kallades animus. Nyckeln, menade han, till att utveckla den här kraften låg i att lära sig att kommunicera med den för att samarbetet mellan dig själv och den motsatta kraften inom dig skulle utvecklas. Anima och Animus fungerar på det sättet som en bro mellan det medvetna och det omedvetna. De representerar de aspekter av oss själva som vi har förträngt eller förnekat, och genom att möta dem kan vi bli mer helgjutna och integrerade som människor. Det kan innebära att vi antingen behöver utforska våra känslomässiga och kreativa sidor, eller att det är våra intellektuella och rationella förmågor vi behöver jobba med, beroende på vilken energi som är underrepresenterad i vårt psyke.
Nyckeln är kommunikation
De här energierna kan ha olika former och personligheter. Till exempel kan Anima framträda som en ung flicka, en klok gammal kvinna eller till och med som en förförisk femme fatale. På samma sätt kan Animus framträda som en modig hjälte, en vis mentor eller som en aggressiv krigare. Dessa olika manifestationer av Anima och Animus ger oss möjlighet att utforska olika aspekter av oss själva och vår potential.
För att utveckla sig själv och arbeta med sin nya teori valde Jung att börja kommunicera med sin Anima varje kväll. Han gick in för det med samma övertygelse och nitiskhet som han lade på sin forskning och varje kväll satte han sig med papper och penna och skrev till den kritiska rösten. Anledningen till att han valde att skriva kan ses som lite humoristisk, men Jung menade att det låg i den kvinnliga kraftens natur att vara retsam och att i efterhand försöka vända till allt som sagts och få det att låta som något annat. Genom att hela tiden skriva vad han och hans Anima sa till varandra skulle det vara svårare för den kritiska rösten att ändra det i efterhand. Han beskriver att han till exempel förväntade sig att plötsligt få höra att rösten inte alls sagt att det han gjorde var konst och för att undvika att rösten skulle kunna slingra sig skrev han ner all deras konversation.
Jung beskriver själv det ironiska med en psykoanalytiker som skriver brev till rösten han hör i sitt huvud. Den som talar om för andra att man brukar ägna sig åt sånt hamnar lätt på den andra besöksstolen i behandlingsrummet. Trots att han var kritisk mot sig själv fortsatte han sitt experiment och märkte att det här hjälpte honom att utveckla sin förståelse för den kritiska rösen och därmed förståelsen för sig själv och sitt undermedvetna.
Genom att fortsätta utforska och utveckla våra Anima- och Animus-energier kan vi sträva efter att bli mer helgjutna och integrerade individer. Detta kan innebära att arbeta med våra egna fördomar och förutfattade meningar, att bli medvetna om våra skuggaspekter och att utveckla en djupare förståelse och acceptans av oss själva och andra.
Att fylla tomrummet
Tanken om att det finns två krafter i naturen och även inom oss människor hittar vi i många religioner och trossystem. Yin och yang, manligt och kvinnligt, anima och animus. Det är egentligen olika ord för samma företeelse. Det handlar om tanken på att förstå olika sidor av sig själv och att inte trycka ner sådant som vi inte vill kännas vid hos oss själva.
Senare kom Jungs arbete och forskning kring Anima och Animus att leda fram till ett schema för hur de olika delarna utvecklas och vilka olika stadier de har. Det som är gemensamt för både män och kvinnor, menade Jung, är att om man trycker bort den motsatta delen av sin egen själ och försöker förtrycka att den finns kommer man att känna en tomhet och ensamhet som inte går att förklara för andra. Många kommer i det läget att försöka fylla tomrummet genom att söka en partner som ska träda in och ta den platsen, men det kommer inte att fungera. Känslan av tomhet kommer att finnas kvar till dess att vi accepterar och utvecklar alla delar av oss själva.
Att omfamna och integrera Anima och Animus är en viktig del av vår personliga utveckling och självtillfredsställelse. Genom att utforska dessa inre krafter och deras arketypiska manifestationer kan vi bli mer medvetna om oss själva och våra relationer. Genom att balansera våra Anima- och Animus-energier kan vi uppnå en större inre harmoni och autenticitet.
