Den tidiga Kabbalan
Under slutet av 1900-talet var det många som började uppmärksamma att flera Hollywoodkändisar började visa sig på röda mattan med ett smalt, rött band om ena handleden. Mystiken runt de röda banden var stor, men efter journalistiska efterforskningar och senare Madonnas öppna intervjuer kom det fram att de röda armbanden var en signal om att bäraren studerade något de kallade Kabbala. De flesta vid den tiden hade inte hört talas om Kabbala, trots att läran redan funnits i drygt 1000 år. I och med att gamla hemliga läror alltid är spännande och kändisar och deras liv väcker nyfikenhet var det många som började intressera sig för den gamla läran.
Det är oklart när kabbalan egentligen kan sägas ha börjat. En anledning är att Kabbala, precis som så många andra trossystem och ideologier har drag man kan känna igen från många andra religioner. Vissa delar är klart judiska, medan andra verkar komma från Antiken och Pytagoréerna. Det religionshistoriker vet med säkerhet är att det var under 1200-talets Provence som en grupp lärda samlades och utvecklade de olika tankarna till ett enhetligt system. En av de som ibland betraktas som Kabbalas grundare hette Isak den Blinde. Enligt de få historiska källor som finns var han inte alls blind, utan att namnet snarare är lite skämtsamt tillkommet eftersom han ska ha haft ovanligt god syn.
Vid den här tiden var både kristendomen och judendomen mest fokuserade på tanken om att religionen är något som människorna ska tro på. Den gudomliga sanningen har givits till människorna genom profeterna i gamla testamentet och för de kristna även i nya testamentet. De främsta uttolkarna av de heliga skrifterna var med självklarhet prästerskapet och människors uppgift var att tro på det de fick lära sig vara sant. Den som trodde gick det bra för, men om du faller i din tro kommer det att gå illa.
Livets träd
Det var delvis den här tanken som de tidiga kabbalisterna vände sig emot. De menade att den gudomliga sanningen fanns tillgänglig för den som sökte den, utan att man behövde gå omvägar via någon annan. De kabbalistiska tankarna tilltalade många vid den här tiden och man kan därför inte säga att kabbala är judiskt eller kristet. Många tidigare utövare var rabbiner och till skillnad från kristna lärda skrev de på hebreiska istället för latin. Trots det spred sig kabbalan under medeltiden och man kan se hur tankarna får lite olika utformning på olika platser i Europa. Joseph Dan förklarade det i sin bok “Kabbala – en introduktion” med orden “Den har betraktats som alltför tilltalande för att bara lämnas åt judarna”.
I den smältdegel av tankar och personer som vi hittar i 1200-talets Provence utvecklades tanken om att människor kan få kunskap om världen och Gud på andra sätt än genom att bara tro på de heliga skrifterna. Flera av kabbalisterna sökte istället i både bibeln och Talmud efter dolda budskap som inte vem som helst skulle förstå. De ägnade sig också åt meditativa övningar för att nå en högre visdom. En sak som skilde kabbalisterna från andra uppfattningar var att de inte uppfattade det som något problem att två personer fick fram två olika sanningar. Det gudomliga uppfattas på ett personligt plan och någon absolut sanning existerar inte.
De 10 sefirot
Den tanke som tydligast utmärkte kabbalisterna jämfört med andra var tanken om livet träd och de 10 sefirot. Ordet sefirot är svårt att beskriva, men det kan enklast beskrivas som vägar eller stadier. Man tänkte sig att Gud själv stod utanför det han skapat och att de 10 sefirot både var vägar till Gud och nivåer i hans skapelse. Idag hade vi kanske använt ordet “dimentioner” för att beskriva samma sak. De 10 sefirot uppträder både i skapelsen och även inom varje människa där de närmast kan liknas vid chackran.
De 10 sefirot bildar tillsammans livets träd som är den symbol som Kabbala är mest känd genom än idag. Bilden av livets träd föreställer de tio sefirot både som punkter (chackan) och som vägar mellan dem. Man kan använda bilden av livets träd vid till exempel meditation. Genom att följa linjerna med fingret går man genom sina sefirot ett i taget och fokuserar på dem för att rena dem och nå högre medvetandeplan.
Kabbala under 1900-talet
Även om Kabbala aldrig varit förbjudet inom kristendomen har utövarna genom århundradena fått akta sig för att inte väcka kyrkans och prästerskapets irritation. Tanken om att det är möjligt för människor att själva höra Gud utan hjälp av prästerna skulle kunna vara farlig under långa perioder i Europas historia. Det har därför inte varit ovanligt att kabbalistiska skrifter har haft andra pärmar för att man ska kunna ta dem med sig utan att bli avslöjad.
Det är först under 1900-talet när Europa blir mer sekulärt som allt fler vågar prata om alternativa tankar och tolkningar. Kabbalans idéer väckte ett stort intresse hos många nyandliga rörelser. Psykologen Carl Jung hämtade flera av sina idéer från Kabbalan, bland annat tanken om arketyper. Och visst känner många idag igen tanken om en personlig sanning, punkter i kroppen som står i kontakt med det andliga, meditation som en väg till ett högre jag och tanken att det finns dimensioner av verkligheten. Det är populära “nyandliga” tankar som blir populära igen, men en del av hemlighetskänslan finns ändå kvar. Mystiken som visar sig i ett smalt rött armband om handleden som bara andra invigda förstår. Det är något mystiskt med Kabbala och det ska vara det. Det bara är så!
